Åh, Eskapismen!

Eskapism, verklighetsflykt. Det bedrevs en stor del sånt i det lilla västerbottniska torpet. Och det var väl givet när livet var så som det var för Jani och de andra; väldigt, väldigt svårt. Att se ens mor, syster och/eller dotter bli utnyttjade på det viset kräver någon slags eskapism. Annars kan verkligheten liksom bli för mycket och det var ju Tea ett exempel på. Men hur kan man koppla eskapismen till språket? Kanske såhär: Att fly in i litteraturen är ett bra sätt att fly verkligheten på, nu hade inte familjen så mycket texter men vid ett tillfälle då arrendet skulle betalas gick resterande familjemedlemmar ut till kossan och där läste dottern Eva upp en biblisk text hon hade memorerat (nu var det förargligt att jag inte tog med mig boken hem såhär sista dagen men det är samma text vi citerade på lektionen och den handlar om att gud ska hjälpa en genom svåra tider). Den var skriven på äldre svenska vilket också kanske kan bidra till att på något vis föra bort en till en annan tid.
Ett annat exempel på eskapismen i boken är givetvis musiken. Man spelar som sjutton i torpet, till och med skriver man en polka om ärkeskurken Karl Orsa. Modern Tea och Dottern/systern Eva har alltså talang för och använder musiken för att fly sin situation och för att uttrycka lite av allt de måste känna. Ja, det stämmer, de använde musikens språk, tonerna, för detta. Det finns inget långsöktare exempel!