Kafkas Förvandlingen tycker jag är den bästa boken vi läst i svenskan och då är det inte så konstigt att jag också uppskattade boksamtalet även fast jag som vanligt inte sa mycket. Det finns olika anledningar att inte prata om man som jag inte är så bra på att prata såhär i klassrummet utan får en smärre panikattack, glömmer vad man skulle ha sagt och så vidare. Sedan brukar också kön vara så lång för att få prata att om man kommer på något apropå eller inte apropå det som precis sagts så finns det en stor chans att någon annan redan hunnit säga delar, allt eller mer än vad man hade kommit på. Man kan tro att man borde ha mer än det folk har att säga de första minutrarna om en bok man just läst men den nödvändiga-för-en-viss-struktur-och-för-att-vi-ska-kunna-prata-om-i-alla-fall-nästan-allt uppbyggnaden att vi går från aspekt till aspekt i boken i våra samtal förhindrar det. Och det är intressant att bara lyssna men med tanke på att samtalen faktiskt är en slags examination är det ingen bra taktik att ha. Jag kan inte säga allt som var bra som sas eller allt vad jag hade tänkt innan/inte fick sagt men det jag verkligen gillar med Kafka är det här med verklighetsbilden, att det är realistiskt men ändå inte typ det här med Gregors storlek. Att man inte vet, (att) det är som en slags drömmarnas logik. Sedan tyckte jag att det var coolt att resten av familjen också genomgick förvandlingar, något som jag försökte säga men vet inte om det gick fram eller var sagt innan. Om det var en samhällsspegling och vad som egentligen hände med Gregor tyckte jag också var intressant likt mycket annat. En rolig sak under samtalet var när Astri föreslog att Kafka bara skrev en bok om en kille som blev en insekt och att det var det, vilket Katarina vår lärare sedan krossade. Jag måste erkänna att jag har tänkt liknande om böcker (inte just den här dock) men nu har jag tänkt mer att författare lägger ner riktigt mycket i sina böcker.Särskillt borde de som har skrivandet som ockupation på heltid göra det och gör man det som hobby (fast det då är mer än en hobby) som Kafka som skrev på nätterna, vilket är beundransvärt, är det ännu mer cred. I tv-serien South Park skriver pojkarna efter att ha läst Catcher in the Rye tror jag med höga förväntningar då alla vuxna sa att den var så hemsk eller något i den stilen en egen bok med bara bajsord som sedan blir storsäljare och tolkas på många olika sätt. Läsarna spyr också nästan hela tiden de läser för att den verkligen är så hemsk. Avsnittet heter ¨The Tale of Scrootie McBoogerballs¨.
Nu gick det kanske bättre än vanligt.
