lördag 26 november 2011

Teater och sånt

Vanligtvis är jag ingen teatermänniska. Brukar tycka det är svårt att leva sig in i teatern på det sätt man gör med   en film på grund av att det inte känns realistiskt, vad karaktärerna gör, dialogen och överspelningar när det blir sådär emotionellt. Leka med Elden hade lite av allt det där och ändå var den bra. I början kändes den lite stel men man var fort inne i den. Man hängde med i hur personerna tänkte och kände, vad som hände och det kändes ändå realistiskt för det mesta . Det första man märkte var dock scenen. Lite abstrakt sådär, inte parallell med salongen, det är svårt att förklara med ljuset borde få lite credd för det gjorde mycket.  Skådespelaren för rollen Knut tyckte jag gjorde ett mycket bra jobb. Efter första scenen i alla fall där den där dialogen som inte existerar i dagens samhälle var framme. Många tyckte att hon som spelade Knuts fru var väldigt bra men hon gjorde en sån där överspelning. Nu menar jag inte att man inte kan spela starka känslor, men jag känner i alla fall ofta att det blir överdrivet eller overkligt eller något sånt. Det var kul att se någon man kände igen i ensemblen också; Adele spelades av en av de större birollerna i ''Hata Göteborg'', en film som är tråkig att se på men kul att skämta om efter. Hur som helst gillade jag Leka med Elden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar